isabellaknutsson

jag har tänkt mycket på detta med välgörenhet, ställen man kan skänka gåvor till alltså, jag har faktiskt 3 olika som jag längre in i framtiden kan tänka mig att skänka till, det finns en speciell anledning till var och en av dom, men en utav dom är mer personlig än de andra.

Bröstcancerfonden, också känt för Rosa bandet, detta stödjer jag smått genom ICA, jag köper ju Rosa bandet varor på ICA och några kronor skänks då till Rosa bandet.
Men varför vill jag stödja rosa bandet? Jo för att det är så många kvinnor som får den här orättvisa sjukdomen, många kan inte göra något åt det och vissa får leva med det i flera år, jag tycker cancer över lag är hemsk men bröstcancer är något som gör mig sårad, 3 utav mina syskon hade en storasyster (från sin pappas sida) som gick bort i bröstcancer, deras sorg gör ont och nu har även en nära till oss här hemma också fått denna diagnos och det känns så jobbigt och jag vill att man ska hitta ett sätt för att bota cancer helt och hållet!

en annan organisation är barncancerfonden, visst är det orättvist med bröstcancer men lika så är barncancer, stackars små barn som har så mycket att ge denna världen råkar ut för en sån fruktansvärd sjukdom, och även föräldrar, jag lider med föräldrarna som får höra att deras små barn har cancer, jag vet inte vad jag hade gjort om mina barn skulle få just denne diagnos, jag hade blivit knäckt och mitt hjärta hade slitits i miljoner bitar plus att någon hade stampat sönder det.. bara tanken av det gör så ont.

och till sist, stroke-riksförbundet, anledningen är ganska enkel, min morfar fick flera stycken och den sista orkade inte kroppen och gav upp så på det viset förlorade jag min morfar, han fick den första 2009-2010 någon gång och det tog hårt, hans tal försvann helt och vi hade svårt för att förstå han, han hade också svårt för att skriva och förstod inte riktigt bokstäverna själv, men efter en tid så började vi förstå han och han fick peka och visa i kylskåp, frys eller skafferi om något fattades, år 2011 fick han den siste och då alltså lämnade han oss.