isabellaknutsson

Många av er är nog nyfikna på varför jag är ensam med mina barn och vad som hänt mellan mig och P.
Jag har inte velat gå in på detaljer just för att det är mycket som hänt, det har varit utredningar, anmälningar osv.
Men sakta med säkert börjar allt lösas upp, eller vad jag ska säga.

Iallafall, jag och P separerade förra året vid midsommar just för att jag inte orkade och jag ansåg att jag, Aiden och bebis i magen förtjänade bättre.
Jag tänker inte gå in på något specifikt vad gäller P men det jag kan säga är att han behandlade inte mig väl och jag tröttnade tillslut. Han äventyrade våra liv och tack vare honom hade jag kunnat förlora mina barn, just då Aiden men även Jesseline när hon föddes och det var inget jag ville, absolut inte! Mina barn är mitt allt och bara tanken av att förlora dom knäckte mig.
Efter separationen har det kommit några hot från P om att han ska ta allt ifrån mig, att han kommer komma hem till mig och slå mig etc. Kort efter separationen fick jag en orosanmälan från Vara kommun för att P hade gjort något han inte fick, jag förklarade att vi separerat och att Aiden inte hade någon kontakt med P och då la dom ner anmälan.
Jag kontaktade däremot Essunga socialtjänst för hoten och även för att säkerställa min och mina barns säkerhet och trygghet, jag gick på möte regelbundet hos en tjej där och hon hjälpte mig att inse hur illa mitt liv verkligen hade varit ihop med P. Under tiden jag levde med P blev jag misshandlad psykiskt och till viss del även fysiskt så som nerbrottad och fasthållen i säng och soffa, knuffad och örfilad, detta var inget jag tänkte på så mycket där och då faktiskt utan det blev mera i efterhand liksom. 
Vi genomgick en utredning gällande säkerheten och tryggheten för mig och barnen och utredningen avslutades i december, jag och socialsekreteraren har fortfarande lite kontakt då och då för att hon vill gärna veta hur vi har det och hur vi mår, om P hört av sig med fler hot etc.
Jag tillåter inte att P träffar barnen för att han inte är bra för dom, jag har dom på heltid för att det är vad som är bäst för dom, jag har ensamvårdnad över båda barnen och jag bedömer vad som är lämpligt och inte lämpligt kring dom och P är inte lämplig kring dom och det är mitt beslut.

Detta ni läst nu är den största anledningen till att det gått trögt med lägenhet, jag har inte varit så aktiv med sökande under denna period just för oron, jag vill inte att något eller någon ska skada mina barn eller mig och jag litar inte på P, inte det minsta!
Jag har mått skit i flera år, jag har stängt ute min familj, jag har gått ner extremt mycket i vikt så typ alla ben i kroppen stuckit ut, jag har sett sjuk ut kort sagt och dom runt mig har sett detta men inte jag.
Förra året när jag fortfarande bodde med P åkte jag till Borås och träffade min vän, han såg på hela mig att jag mådde skit och att det inte var bra, då, men jag försökte ljuga och säga att allt var bra, i denna vevan fick jag veta att jag var gravid också, min vän sa inget då utan spelade med istället, kort efter separationen träffade jag denna vän igen och han såg hur bra jag mådde, jag såg ”frisk” ut igen och jag var glad, alla hade sett utan jag. Idag mår jag bra, jag skrattar och ler, jag har mina närmaste jag vill ha runt mig. Jag får prata och träffa vem jag vill, när jag vill.