En längre tid har jag varit väldigt bebissugen, redan på förlossningen när Aiden väl hade kommit ut så kände jag att jag ville göra om det. Det är något alldeles speciellt med en förlossning, känslan är så mäktig! Först värkarna, man andas igenom dom och när jag gjorde det så kände jag mig som att jag skulle kunna klara vad som helst, jag var en riktig powerbrud liksom och sen när det var dags för krystvärkar så kände jag mig ännu mera mäktig, att krysta var nog det bästa under hela förlossningen, att ligga där och få ta i allt man kan och hur ont det än gjorde så hade jag inte alla tankar kring smärtan istället tänkte jag att nu kör vi! Nu jävlar, nu ska jag snart få träffa min efterlängtade skatt! Och automatiskt tog jag i allt jag hade. Och sen den obeskrivliga känslan när min bebis äntligen kom upp på mitt bröst, herregud säger jag bara! Det går inte att beskriva hur underbart det känns att kämpa sig igenom en förlossning och sedan få upp plutten på bröstet.
Men det är ju så klart inte bara förlossningen som är mäktig utan det är ju hela graviditeten också, att få se magen växa dag för dag, känna alla sparkar, man känner en otrolig lycka och det känns helt ofattbart att man bär på sitt egna barn. Jag kände mig stolt över mig själv varje dag, jag kunde göra något en kvinna är gjord för att göra som det sägs, tyvärr är det inte alla som kan få barn och jag lider med dom, att vara gravid är något av det bästa jag gjort!
Och tiden på BB är ju magisk, visst jag ville hem hela tiden (sjukhusskräck) men jag kände mig inte uppjagad som jag brukar när jag är på sjukhus utan jag kände mig lugn och trygg på något sätt, jag njöt varje sekund och vi låg och hade det mysigt hela dagarna och hela nätterna.
Amningen är också något speciellt, inte alla mammor klarar av det men jag gjorde det från första stund, vi var ett utmärkt team och vi slapp amningsnapp och krångel, Aiden tog bröstet från första stund utan problem! Visst hade jag ont i början och fick smörja in lite då och då men det är ju helt normalt, men där gav jag inte upp, trots smärtan så fortsatte jag för jag visste att det var det bästa för min son och jag ammade honom ända tills han var 7 och en halv månad.
Detta är något jag tänker på ofta och jag vill så gärna göra om allt idag redan, men man ska inte vara för snabb heller. Hade jag blivit gravid i dagsläget hade jag inte sagt nej, men samtidigt som jag vill ha en bebis till, ge Aiden ett småsyskon så vill jag samtidigt vänta för att ge Aiden all tid innan det kommer en till.
Love B
Senaste kommentarer