Här är alltså jag och min bästa vän Ida (Jessies gudmor) når vi gick i 9:an, vi fick lov att måla av en bild på oss på en vägg i Nossebro skola och vi är kvar, hur sjukt? Det är liksom 6 år sedan i år. Trodde på riktigt att dom skulle ha målat över det för länge sedan men nej, mina syskon ser mig i skolan nästan varje dag, egentligen lite små coolt ändå när jag tänker efter.
Jag har mycket minnen från min tid i grundskolan, både bra och dåliga.
En längre period blev jag mobbad, undanskuffad och utfryst.. Jag var blyg men aldrig elak, så jag vet än idag inte orsaken till behandlingen jag fick utav mina klasskamrater..
Men det var inte bara dåligt utan också bra, jag fann min bästa vän, Ida, vi är än idag bra vänner, däremot umgås vi inte på samma nivå, inte ens i närheten, hon bodde nästintill här hemma hos oss och vi umgicks varje dag, nu har vi andra liv, hon har sitt med sin sambo och deras hundar och jobbar, medans jag har mitt med mina barn.
Vi försöker träffas och umgås så mycket som möjligt men ibland kör det ihop sig en aning, men det är så när man får sitt egna.
När jag tänker tillbaka på min barndom och tid i grundskolan så hoppas jag innerligt att mina barn blir omtyckta för dom dom är och inte låtsas vara någon annan för att bli omtyckta. Jag hoppas dom slipper känna sig utanför och undanskuffade, alla är lika mycket värda och jag önskar att en dag så försvinner mobbning och utfrysning i skolor, risken är liten men att önska skadar inte.
Senaste kommentarer