från 2 till ensamstående
som ni vet så har ju jag och Pontus gått isär, inget som var planerat och nu är det en stor omställning för både mig och Aiden, vi har börjat lära oss och kommer mer och mer in i våra vardagliga rutiner, nu blir det ju lite rubbningar med tanke på dagis och arbete men det ska allt gå bra ändå.
Visst underlättar det när man är 2 det kan väl ingen förneka men ibland är det bättre att man är själv och det är inte omöjligt att klara sig själv heller faktiskt. I nuläget kommer det att bli tufft faktiskt med tanke på att Aiden vaknar någon gång på natten och jag måste ta det och få min sömn för att orka jobbet. Pontus tog ju alltid natten innan så jag kunde sova för att orka jobba. Och nu dessutom så måste vi upp tidigare för att komma iväg till dagis så att jag hinner till jobbet, så det kommer ju bli lite omställning hemma framöver men det hoppas jag leder till det positiva. Och som ni flesta vet så genomgick jag hela graviditeten, förlossningen, BB-tiden och de första 6 månaderna av Aidens liv ensam, jag hade mycket stöttning hemifrån under graviditeten och mamma och pappa var med när Aiden föddes så ensam, ensam var jag ju inte men pappan var ju inte med och BB-tiden var jag mest själv mamma och pappa kom och hälsade på varje dag vi var där men det är ju ändå inte samma sak och de första 6 månaderna kunde jag fått all hjälp jag ville men jag valde att inte be om hjälp då jag kände att det mesta var väldigt enkelt så jag klarade av allt själv så jag kommer att klara detta nu också känner jag, jag är en stark och otrolig mamma säger alla och det känner jag själv också.
Anledningen till att vi gick isär är många, jag tappade känslor för Pontus och sen gick det bara nedför och nu kan vi inte ens prata med varandra så vi har ingen direkt kontakt och i nuläget så anser jag att det inte är lämpligt för umgänge mellan pappa och son men Pontus tycker annat så vi har grälat mycket den sista tiden. Varför han inte är lämplig är inget jag vill gå in på faktiskt, dom som står mig nära vet ju så klart.
Love B
Känner igen det där ?. Min son heter så som din men inte med e för min har ett a
usch då :'( jaha okej, fint ?
Verkligen usch!? hihi det är juh de. Fin blogg förresten. Kolla gärna in min också =)
ja! Åh tack! Kikade in lite snabbt förut men hann inte med så mycket för lillgossen behövde mamma, men när jag har tid och ork ska jag allt kika in igen ?
Kan förstå att du inte hann med så mycket, men ta den tid du vill sen när du har tid o lust helt enkelt å så.. kram:P