isabellaknutsson

herregud vad tiden går fort! varje dag jag ser Aiden så får jag lite panik och önskar att jag kunde stanna tiden lite, det känns som att jag inte hänger med han är två månader över året och han "pratar" massor, dom riktiga orden han säger mest hela tiden är mamma, bah (det kallar han mormor av någon anledning, hahah!), tack, ropar man och frågar vart han är så hör man att han svarar här. Vi brukar också leka tittut och det har till och med han själv börjat säga, så han tar ena handen framför hans näsa eller öga och så tar han bort och säger tittut, samma sak händer när vi ska byta kläder och jag tar tröjan över huvudet på honom och när den är av eller på så säger han tittut! något han börjat med är att komma med allt skräp han hittar och ge till någon större här hemma, och det gulliga är är att han själv kommer och säger "tacktack" och lägger det i ens hand, stora killen alltså! så det är inte alls lika mycket skit som åker in i munnen längre! han har också blivit en riktig pussgurka, så här hemma blir det många bebispussar varje dag!
alltså jag är så stolt och jag känner att jag som mamma lyckas dag för dag också, varje kväll Aiden lagt sig och somnat så känner jag bara. "yes! ännu en dag", det är en känsla som de flesta föräldrar får tror jag, det är en kamp att ha barn det är INTE en dans på rosor!!
jag får kämpa med min otroligt envisa son varje dag, han har fått för sig att han ska bestämma vad han får göra och inte och får han inte som han vill så skriker han tills att han får eller så ska han komma och kramas och pussas med den som sagt jajja..
Något som också kan bli kämpigt ibland är att Aiden är så fruktansvärt mammig, han är en riktig mammagris och visst är det gulligt och mysigt men inte alltid, ska jag in på toaletten och han ser att jag går in där kommer han och bankar på dörren och panikskriker "mamma mamma mamma" och så står han tills jag kommer igen.. samma sak är det om jag måste iväg, och han ser att jag går, det skär i hela mg kan jag säga, men oftast brukar mormor vara hemma och han har ett stort trygghetsband till sin mormor så när hon kommer och tar upp honom så blir allt lättare. Och är inte mormor hemma så finns det alltid någon annan som vill kramas när det blir jobbigt när mamma åker.

Love B